Ändå var det nåt som inte stämde.

Jag talade finska. Det gör inte många svenskar. Det finns till och med många svenskar som påstår att de  inte är svenskar fast de är de. De menar att de är finnar bara för att de talar finska; och att det här med medborgarskap är nåt... ja - vadå?

Får inte en svensk tala finska? Eller arabiska, serbokroatiska, eller albanska för den delen? Mig veterligen finns det inget förbud att tala ett annat språk i det här landet; det till och med klassas fint att kunna engelska. Om man nu inte räknar som ett förbud det här med integration, alltså att man ska anpassa sig till det svenska samhället. Det jag inte fattar vad integration har med språket att göra? Och då menar jag inte svenska språket - självklart måste man kunna svenska för att leva som en fullfärdig svensk i Sverige, men - MEN - måste man därför göra avbön för sitt eget modersmål? (för utom då engelska som är fint att kunna - engelskan hör ju ihop med integration i Europa, eller nåt (alla talar ju inte engelska i Europa, men i alla fall) ).

Varför kan man inte se språket som en resurs? Mångspråkighet skulle vara en viktigt tillgång för Sverige när den nu ändå ska anpassa sig i det nya globala världen. Då skulle det var klokt att uppmuntra skola - och även föräldrar - att utveckla barnens intresse för sitt eget språk. På så sätt skulle man få världsmedborgare nästan helt gratis.